Imorse vaknade hon med ett ryck.
”Människan föds fri och överallt sätts hon i bojor.”
Orden är tydliga och hon kände så väl igen dem.
Rousseaus 1700-tal.
Drömmen hon vaknat ur var fylld av röda rosor och hjärtan.
Som ett hav av kärleken till friheten.
Känslan dröjer sig kvar.
Vad händer?
Med livet i den tid vi lever?
Hennes frågor är många.
Är tiden vi lever nu i ännu en frihetskamp?
Är vi i ett paradigm där vi riskerar att förlora allt det våra förfäder stridig för och offrat sina liv för?
Är vi på hal och väldigt skör is?
Hur skapar vi förutsättningar för ett hållbart hälsosamt samhälle som ger alla människor den frihet, välmående och det liv de alla har rätt till?
Varför tror vi att vi måste offra friheten?
Till vadå?
Vad är det vi tror vi kommer få istället?
Vad är viktigare för människan än att vara fri?
Hon sitter i tystnad och stillhet i farmors gamla gula fotölj och ser solen gå upp i horisonten.
En ny dag föds.
Vi kom alla hit nakna ur moderns sköte.
Vi var och är i grunden den samma.
Vi har fötts fria och fria är vi om vi vill.
Det är inget vi måste förtjäna.
Frihet var vår från början.
För vi Är friheten.
Vi har bara glömt.
Men nu börjar vi minnas tänker hon stilla.
Från köket doftar det kaffe och björken utanför börjar grönska.
Det är en ny tid nu.
Malin Maria 