Hon sätter en fot framför den andra i det kylvåta morgongräset.
Den här tiden på året har solens strålar redan börja värma och fåglarna sjungit hela sin reportoar trots den tidiga timman.
Hud mot natur ger henne närvaro och fokus, på ett sätt hon tycker om.
Oavsett om det är vatten, luft eller materia.
Något händer med henne.
Oklart vad.
Hennes funderingar svävar mellan det kompexa och det förenklade.
Hon tycker så mycket om att byta perspektiven där emellan.
Det hjälper henne förstå, se och inte fastna.
Hon gjorde en gång en enkel matematisk formel för mänskliga relationer.
Den har underlättat val i livet.
Hon ser två formler.
1+1=0,5
Du och jag är en kompromiss av oss båda.
Eller
1+1=3
Du och jag berikar varandra att bli så mycket mer tillsammans.
Med den har hon kunnat välja vilka människor hon vill ha omkring sig
och hur hennes relation med andra ser ut, vilka förväntningar hon har.
Hon stannar upp i tanken där och söker efter något som känns viktigt.
Söker hon efter likheter eller skillnader eller både och?
Både och inser hon.
Hon behöver speglas, berikas, omfamnas och vila i de båda för att expandera.
För att hon alla sidor inom sig även om hon ännu inte upptäckt dem.
Vi är mycket mer komplexa än vi tror – det är den enkla sanningen.
Det är så det är.
Men hon kan ha fel.
Malin Maria 