Hon känner sig som en gammal gumma där hon sitter i farmoderns gamla fotölj.
Hur svårt kan det vara ,
hennes tonläge känns aningen barskt,
och hon undrar vart det kommer ifrån.
Hur svårt kan det vara att vara generös och snäll?
Hon känner sig som dryga 1000 år där hon sitter med en ryggsäck som är full
av erfarenheter men lätt som bomull och har ett värd som guld.
Det är lätt att vara snäll,
men man får inte ta sig själv på för stort allvar, hon skrattar till.
Hon minns skiftet hos henne själv när hon förstod det, vilken befrielse.
Så lätt men så svårt på samma gång.
Hon övar fortfarande,
kör i diket ibland och sedan upp igen.
Det är lätt att vara snäll men man får inte tro att man kan förlora, försaka, missa, utnyttjas…orden hon söker är många.
Man kan bara vinna på att vara snäll.
Snäll betyder inte att försaka sig själv för andra.
Det betyder vi hänger ihop och inte ställs mot varandra.
Det är en komplex tanke i en värld som gärna delar upp i för och emot, rätt eller fel, du eller jag.
Det betyder att se och bekräfta sig själv och andra.
Det betyder att respektera sig själv och andra.
Det betyder att se det goda i sig själv och andra.
Det betyder att inte döma sig själv och andra.
Det betyder att ha tillit till att det som sker har en större mening även om jag inte förstå, dem acceptera jag och omfamnar.
Det handlar om att säga ja till det liv som jag vill bjuda in.
Det handlar om att låta du och jag bli ett vi.
Hon reser sig, sträcker på sig, lägger glasögonen på bordet intill.
Jag är sååå inte färdig med det här livet, tänker hon, det finns oändligt mer…
