Hon minns inte något även om hon gör sitt bästa.
Just denna dagen för många år sedan.
Dagen då hon känt sig redo för ett liv utanför, efter en viss tvekan, enligt hennes mamma.
Rakt ut i den varma sommarnatten på 70-talet kom hon skrikandes.
Hon är ett barn av sin tid.
Hon har byggt på och skalat av.
Expanderat och rensar ut.
Byggt och städat.
Varför kom jag just då, just hit?
Hon ler åt den omöjliga frågan.
Svarar med det enda som är sant.
För att vara hamna här just nu.
Hon har aldrig behövt veta planen.
De portar hon ska vandra genom har alltid dykt upp.
Hon föddes med den tilliten och den har gjort henne trygg.
Inför varje port har hon fått packa om sin ryggsäck.
Många årtionden har passerat.
Men hon inser att tiden hon nu lever i är den största epoken mänskligheten på denna jord har upplevt.
Våra historieböcker må vara fulla med berättelser.
Men den bok som nu skrivs innehåller allt på en och samma gång.
Hon tycker om att skriva.
Malin Maria 