Möten med själar

Hon umgås på tu man hand med sin själ.
Som så många mornar.
Tyst och stilla.
Inkännande och lyhört.
Omtänksamt och kärleksfullt.

Hon tycker om stunden med själen.
De har blivit allt mer frekvent med åren.
Stundtals är de i symbios.
Då känner hon sig hel.

Hon tycker om att möta andra själar.
I mötet försvinner allt yttre.
Tid försvinner.
Begränsande tankar försvinner.

I mötet finns bara ömsesidighet.
Ovillkorlig kärlek och omtanke.
Speglingar i varandra.
Nyfikenhet och utforskande.

Vi behöver se hur vi sitter ihop i ett finkornigt nät som är multidimensionellt.

När vi möter själar i samma dimension eller energi är det som att komma hem.
När vi möter själar som ligger nära är det som att vi öppnar nya dörrar och gör fler dimensioner tillgängliga.
När vi möter själar från rum vi förlänge sedan passerat väcker det minnen och känslor vi kanske inte alltid uppskattar.

Ibland möter vi själar som är vägvisare och påminner oss om vart vi är påväg. De ger oss en knuff i rätt riktning och sedan försvinner de ut våra liv.
Vi minns dem för de har mött och berört vårt innersta på den själsliga nivån.

Ibland möter vi själar som blir livslånga band och multidimensionella. De både utmanar och lyfter oss, speglar både våra ljusa och våra mörka sidor. De är både lätthet men också blytunga.

Hon minns så många själar,
både de flyktiga som passerar,
de som finns kvar på avstånd,
de som dröjer dig kvar lönge.

Allt är som det ska.
En själ kan man inte hålla kvar.
Inte heller förlora.
Den är evig.
När två själar mötts finns för evigt en koppling för den har alltid funnits.

Hon vill bli bättre på att tacka för de betydelsefulla mötena hon fått och får.
Men hon är ännu inte alltid medveten om dem.
Ibland kommer det långt senare.
Då skickar hon en varm kärleksfull tacksamhetens tanke.

Kanske är det så att alla själar är sammankopplade, men den insikten är försvår för oss att ta in.
Än.
Det är så mycket vi inte förstår
Men vi börjar sakta ana.

Ljuset trycker på.
Det värmer hennes solbrända nacke.
Lyser upp vägen framför henne.
Hon anar sin egen skugga.
En spegling av henne själv genom ljuset.

Allt är speglingar av oss själva.
Det är så vi möts på en själslig nivå.
Vi ser oss själva i andra och
låter andra se sig själva i oss.
Genuint, utan filter.
Soul-meet❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s