Höstdagjämning.
Dags att sakta ner, men än är det inte tid för vila.
Hon känner tröttheten.
Varje år har sin naturliga cykel.
Hon tränar på att anpassasig till den.
Inte kämpa emot.
Det har varit ett oerhört innehållarikt år.
Omvälvande.
Omkullkastande.
Utrensande.
Frigörande.
Berikande.
Skapande.
Hon tar några djupa andetag.
Hösten är välkommen.
Hon monterar ner, rensa upp, blås ut och blås bort.
Både i sitt inre och sitt yttre.
Hon skörar det lyckade, rensar bort resten.
Både i sitt inre och sitt yttre.
Vila en kort stund.
Planterar en ny tanke och klär den i ord.
Lägger undan den, låter den får sätta sig ordentligt under vintern.
Det kommer en ny vår för sjösättning.
Men varje skeende har sin agenda.
Först städar vi undan.
Sedan kommer en lång vila.
Våren får vi vänta på ett tag.
Var sak har sin tid.
Efter ett hårt arbete, drar hon ner på tempot lite för att kunna se allt vackert som går att skörda.
Förbereder plats för vinterns vila och återhämtning.
Det är en förutsättning för att nästa vår kunna så frön som vill gro och bära frukt.
Både i sitt inre och sitt yttre.
Hon välkomnar hösten med innerlig tacksamhet. ❤️
Malin Maria 