Är det onödigt att ha tankar snurrande i hjärnan som inte finns i verkligheten? Berikar de mig? Begränsar de mig?
Är de välkomna eller objudna? Hur vet man det?
Var finns bakdörren att släppa ut de objudna som begränsar vår verklighet. Eller är det lika bra att då och det släppa ut alla för att göra plats för en aktuell uppdatering som på riktigt berikar?
I grundkursen för människor borde kanske detta ingå. Skulle det göra skillnad? Kanske?
För säkerhetsskull vädrar jag för fullt på morgonen, ställer tankedörrarna vidöppna. Några sparas här.
Jag är en kvinna mitt i livet som landat i att bara leva som den jag är. Ett personligt ledarskap genom tillit, tacksamhet och mod. Ett hållbart liv handlar om att ha balans i sitt inre och sitt yttre liv. Det handlar om att tre dimensioner; indviden, gruppen och samhället/globala eller jaget, vi:et och alltet om man så vill. Jag kallar det för att vara i "House of Re-set", där du tar hand om dig själv för att släppa fram din obegränsade potential. Jag kallar det "Tillsammans-kraft" där goda relationer och möten skapar kraft och energi och oanade möjligheter. Jag kallar det också för en "Hållbart helhet" vilket är ett organisatoriskt och globalt förhållningssätt där allt är en del av något större. Min drivkraft finns i att vara nyfiken, lära och inspireras och inspirera andra så att vi tillsammans möter en god framtid för våra barn - mina och dina.
Visa alla inlägg av Malin Maria