Hur mår du idag?
Det är första frågan hon ställer till sig själv varje morgonen numera.
Hennes omtanke till sig själv värmer.
Det hon behöver utifrån förutsättningar, är väldigt olika och det kräver en lyhördhet och kärleksfull respekt.
Hon har fått lära sig själv det.
Hon minns när hon kom till insikt om kropparnas fantastiska förmåga att vara människans verktyg till livsnjutning.
Hon hade innan dess fört allvarliga samtal med sig själv.
Försökt på alla tänkbara sätt att få kroppen att anpassa sig till den bild hon trodde man skulle ha av att leva, känna och njuta.
Hon ställde orimliga krav, inser hon nu.
Det hon trodde, var inte alls njutbart, tvärt om, det blev ett tvång som satt i huvudet och gjorde kroppen stel och livlös.
Hur ofta ”lär” vi oss motarbetar den kropp vi fått att leva i?
Läser, lyssnar och litar mer på studier, medier och experter än på vad som känns bäst för mig just nu.
Vad är priset för det?
Hälsotips som skapar ohälsa?
Vad är kostnaden för det resultatet?
Hur många av våra, handen på hjärtat, förväntningar, borden, måsten har vi anammat utifrån och gjort till våra egna?
Som om kroppen är till för andra och inte primärt för oss själva.
Hon stannar upp där.
Som våra kroppar är till för andra och inte primärt för oss själva.
Hon har många gånger de senaste åren funderat på detta.
Varje gång kommit till samma slutsats.
Jösses!
Hur blev det så?
Alla har fått sin kropp.
Det är i högsta grad rättvist.
Ingen behöver lägga någon önskan i npgon annans.
Tänk om det istället är ganska enkelt?
Om vi bara tar oss tid att lär känna den kropp vi fått förmånen att bo i.
Tänk om vi varje dag ställer den vänliga frågan; hur mår du idag och vad behöver du?
Hur skulle vi då hand om vår kropp?
Lägga fullt fokus på den.
Känna tacksamhet till den.
Ta hand om den som den dyrbaraste gåva.
Hur skulle vi då anpassar vi oss till att bättre ta hand om oss när våra kroppar blir äldre?
Hur förändras våra kroppars njutningen med åren?
Skulle effekten av njutning faktiskt ge oss mycket av den energipåfyllnad vi behöver i livet?
Eva Sanners bok ligger fortfarande kvar i hennes nattygsbord; Du kan inte samtidigt hata din kropp och må bra i den.
Det känns som det nu är dags att vända alla kroppsliga begränsningar till nya möjligheter.
Vörda kroppen som är vår bästa och trognaste vän, som kommer följa oss genom hela detta livet.
Malin Maria 