När vi möts nästa gång är det vår nyfikenhet eller vårt dömande som enbart definierar vem vi själva är.
Inte vem vi möter.
Hur medvetna är vi av vårt eget dömande?
Hur snabbt tenderar vi att både döma oss själva och varandra?
Förminska? Begränsa? Nedvärdera?
Dömandet attackerar det som är
svårare att förstå,
för där finns redan tvivel och osäkerhet.
Vad är svårt att förstå?
Mycket, det mesta, ofta är det svårt att se en helhet i livets komplexa uppbyggnad.
Vad händer om vi välja att vara nyfikna på helheten istället för att separerar helheten till delar i vår strävan att förenkla?
Vad händer då?
Nyfikenheten kan hjälpa oss bort från dömande.
Nyfikenheten är öppen för att det vi inte förstår.
Nyfikenheten behöver inte förstå, utan vill bara berikas.
Nyfikenhetens drivkraft är expansion, inte kontroll.
Nyfikenheten Öppnar nya dörrar.
Öppenhet ger plats för expansion.
Vårt medvetande kan öka,
och allt mer låta oss inse hur ödmjuka vi behöver vara inför att vi fortfarande är så begränsade som människor.
Det är bara tillsammans som vi kan växa och blir större.
Vi behöver låta varandra växa.
Vi behöver på sätt vara ödmjukt medvetna om att vi kan dra ner varandra och begränsa varandra genom dömande.
När vi möts nästa gång,
är det vår valda nyfikenhet eller vårt valda dömande som enbart definierar vem vi själva är.
Inte vem vi möter.
Vem vi är bestämmer vi själva.
Hur jag möter dig gör all skillnad.
Malin Maria 