Dagen inleds med att maken oväntat bjuder mig på kaffe på sängen. Jag inser stilla att det på ett fint sätt ramar in året som gått.
Vi har fått lära oss att ta vara på de stunder och möjligheter som bjuds.
Oftq är det de till synes små penseldragen, som den stora skillnaden görs.
De går inte att förutsäga.
De sker i stundens ingivelse och fyller oss med tacksamhet.
De görs i stunden och utan förväntningar på framtiden.
Inför året som stundar känner jag en märkligt högtidlig vördnad.
Om det blir lättare eller svårare beror på vad vi lärt oss fram till nu och vår intention.
Min intention är kliva in i 2022 och fortsätta öva på lyhördhet, kärlek och tillit.
För ge mig möjlighet att njuta och ta vara på stunderna när de dyker upp.
Ge mig själv möjligheten att vara öppen och ”alltid redo” för Livets Varande tillsammans med andra som önskar detsamma.
Planering hör till den förflutna tiden,
vi har fått erfara det de senaste åren.
Den tid vi nu lever i är oförutsägbar,
kanske har det alltid varit så.
Det kräver en ny slags plan att leva i oförutsägbarhet, låt oss utforska det tillsammans.
Jag vill inte missa framtidens möjligheter för att jag är fast i gårdagens planer.
Välkommen 2022
