På tröskeln till nya världar

Hon blir allt mer nyfiken på livet ju äldre hon blir.
Som ett barn på nytt,
eller en trotsig tonåring.
Som om hon missat viktiga pusselbitar på livetsvägen,
och behöver göra resan en gång till,
växa upp på nytt.

Hon tillåter sig det.
Vara mitt i livet, utan att tro sig veta någonting.
Uppleva livet som om det var första gången.
Så mycket frågor hon har,
varför, varför, varför , varför, varför.

Hon inser att allt handlar om att leva,
inte överleva.
Att det handlar om att ta sig an och balansera det som är.
Nuet.
Leva livet.
När det blir halt och kallt – lev vidare.
När det blåser och regnar på tvären – lev vidare.
När det är mörkt och dimman skymmer sikten – lev vidare.
Anpassa kläder, skor, fart, underlag, tid och teknik.
Låt det omöjliga bli det möjliga.

Hon blir varse hur hopplöst det känns när motivationen, lusten, energin dalar.
Det är hennes känslor som registrerar kontrasterna i livet.
Motståndet av det som är ovant.

Hon lyssnader nyfiket på dem och tar dem
på allvar.
Vem har bestämt att känslor har olika värde, är oönskade och ska döljas?
Förnekade känslor blir till apati, frustrerad, rädsla, ilska och smärta.
De känslorna är extremt tröttande.
Där vill hon inte vara.
Så hon lyssnar, tar in budskapet och släpper dem sedan fria.

Hon inser att när hon tar sig an det till synes omöjliga tar hon tillvara livet till fullo.
Nya världar öppnas gör henne.
Frihet skapas.
På tröskeln till nya världar skapas och tränas dynamiken, tacksamheten,
tilliten, mod,
kärleken,
empati och den stora ödmjukheten,

I hennes livs mellanrummet faller allt på plats en liten stund.
Lugn infinner sig.
Hon vill vara snäll mot sig själv.
Hon gör så gott hon kan och det är fullt tillräckligt.

Det gör du också.
Var snäll mot dig själv.