Ormen ömsar sitt skin.
Människas förvandling är inte alltid så synbar.
Men inte minst lika magisk,
vi är en del av naturen.
Celler dör och förnyas.
Hon är inte den samma som när hon föddes, inte ens för 10 år sedan,
för någon månad sedan eller igår.
Kroppen omvandlas automatiskt.
Hon behöver behandla den väl.
Den gör jobbet utan att hon behöver be den, så mycket hon tar för givet.
Hon funderar över hur tankar förändras?
Kräver det mer av vår uppmärksamhet och medvetenhet?
Omvandlas de automatiskt på samma sätt som kroppen?
Eller är mer resultatet av repetion?
Ju mer hon tänker samma tanke,
ju mer blir den en del av henne, den återkommer allt oftare och blir till hennes egen sanning.
Bara av anledningen att den får stor plats och mycket tid.
Är de egna tankarna våra ”naturliga” tankar som hela tiden syftar till vårt bästa?
Eller är de mer påverkade av vår omvärld?
Kräver tankarna att vi medvetandegör dem och tar över styrspaken, för att inte riskera att gå mes en lögnaktig autopilot?
Hur gör man det?
Om vi kunde omprogrammera oss,
reseta,
vad skulle vi välja för tankar som skulle få styra och prägla våra liv?
Vilka tankar vill hon leva med?
Vilka tankar vill hob att hennes barn ska få höra från henne?
Medvetenhet kanske är första steget?
Men hon kan ha fel.
Vem äger sanningen egentligen?
Malin Maria 