Efterlängtad sinnesfrid

Hon funderar över ordet sinnesfrid.
Frid i sinnet.

En kontrast till kaos, ångest och de okontrollerade tankarnas som gärna letar sig in i våra sinnen.

Hur ger vi plats för friden i vårt sinne?
Det är angelägen fråga, inte minst i den tid vi nu lever.
Är det något vi saknar är det ofta just det.

När känner du sinnesfrid?
Hur gör du för att ge ditt sinne frid?
Vad stör ditt sinne från vila?

Uppkopplade – bortkopplade?
On – off?
Närvaro – frånvaro?
Frånvande närvaro – närvarande frånvaro?

Hon föddes med en stor tomhet.
I tomheten fanns frihet, kreativitet, tystnad, rymd och oändligt djup.
Hon minns att hon började känna sig ensam i sin tomhet och tro att den var fel.
Andra var fulla med tankar, ord och flöden oavkortat.
Hon bad att få hjälp med tomheten.

Hon behövde hjälp då, men inte med tomheten.
Hon behövde hjälp med skalet runt tomheten.
Skalet som döljer den man är för att man inte tror att man duger.
För man jämför sig med andra.

Hon förstår det idag.
Vi behöver varandra så som vi är med våra olika egenskaper.
Inte som kopior av varandra.
Vart är min plats, inte hur passar jag in.
Det finns en plats för alla.

Idag har hon återkallat tomheten.
Omfamnat den.
Den är närvaro i nuet.
Den ger möjligheten till omstart.
Den ger acceptans, tillit och mod.
Den ger öppenhet och nyfikenhet.
Den ger mig sinnesfrid.

Ur sinnesfrid föds hennes ord.