Man kan tro att hon tränat på att synas.
Hon som varit expert på att vara osynlig men ändå finnas – hon bara är.
Hon som varit expert på att göra utan att det märkts – det bara händer.
Hon har inte tränat inte på att synas.
Det har aldrig varit viktigt och kommer aldrig vara.
Hon tränar på att föra fram ett budskap.
Ett budskap om det som måste få synas.
Människorna.
Det vi gör.
Det vi vågar.
Det vi utmanar oss i och det vi växer av.
Den effekten som små förändringar kan göra.
Vad som hindrar oss och hur vi kan komma runt det.
Om glädjen, om kraften och om hoppet om framtiden.
Det går långsamt nu och samtidigt väldigt fort.
Det är lätt att tappa fästet i en värld som löper amok.
Kaos har alltid funnits, ibland ser vi, ibland blundar vi.
Friden har alltid funnits, ibland ser vi, ibland blundar vi.
Sida bid sida existerar de.
Hon behöver landa i friden – ofta.
Det finns ingen bubbla längre att gömma sig i – för någon.
Det finns förresten inget att gömma.
Allt är.
Allt behöver upp till ytan.
Utan att värders.
I det inre.
I det yttre.
Vi har allt inom oss som vi ser i det yttre.
Det är en stor, läskig, ödmjuk, respektfull, männsklig tanke.
Stoltheten växer ur den medvetna kraften i det som är.
Den kan växa när vi inte blundar utan tar hand om det som är utan att värdera det
Vi tar hand om det som är tillsammans och hjälps åt.
Där finns stoltheten och tacksamheten.
Vi behöver låta dessa känslor växa.
Malin Maria 