Hur kan vi gå från ord till handling som gör skillnad på riktigt?
Vi krigar trots att vi alldeles nyss var vänner.
Det har runnit en del vatten under broarna de senaste åren, insikterna har fått ett större djup.
Det kan vara viktigare än någonsin att vi släpper förutfattade meningar och prestige och på ett djupt mänskligt känslomässigt plan tar varandra i hand.
Göra det medvetna valet att se och ta vara på varandras goda intentioner.
Oavsett vart vi står och vad vi kommer ifrån.
Lyssnar på varandra.
På riktigt lyssna utan att dömma.
Sluta tysta varandra.
Vi är varandras omgivning på denna planet, oavsett vi vill eller inte.
Det blir lättare om vi väljer att vilja.
Den uppbyggda samhällsstrukturen vi har bygger allt för ofta på motpoler som
vi och dom,
rätt och fel,
gott och ont,
bra och dålig,
för eller emot,
vinna eller försvinna och känns förlegad och
destruktiv.
Det är som det Är och därifrån tar vi Tillsammans nästa kliv.
Peka finger mot någon annan hjälper föga.
Sänka och trycka till någon hjälper föga.
Glåpord och hån hjälper föga.
Att tillsammans ska vara så svårt?
Det handlar inte om att blunda.
Istället se så mycket vi kan och vända blicken åt all håll utan skygglappar.
Vi har alla oändligt många sidor i oss själva och kommer alltid att ha.
Det är att vara människa.
Människan speglar livets alla nyanser i både gråskalan och färgskalan och med stänk av guld, silver och glitter.
Att gömma undan sidor av oss själva i gråskalorna för att framstår i bättre dager gör att vi känner oss som bedragare.
Vi förminskar vår potential för att passa in.
Känsla av besvikelse växer både inför oss själva och andra.
Livet tenderar då handlar mer om rädslor att bli påkommen och rädslor att inte duga som vi är.
Vi kan inte fortsätta så här om vi vill vidare.
Istället med rak rygg vara modiga, ödmjuk och göra sitt bästa i alla lägen och ständigt omvärdera situationerna som kommer upp. På samma sätt tillåta andra att göra det samma.
Men jag kan så klart ha fel.
När vi står vid den upphackade vaken vid bryggan, ser vi ett hotande iskallt stålbad eller en förlösande hälsokälla?
Eller kan vi välja att se och förstå båda perspektiven?
Hur vi uppfattar verkligheten har direkt effekt på hur vi mår och hur vi tar oss an livet.
Tacksamheten och acceptans för ljusglimtar i den mörkaste vinternatten är en nyckeln till mycket mer mening, energi, tillsammanskap och lätthet i livet.
Men jag kan ha fel.
Livet är inte enkelt och har har aldrig haft intensionen av lätthet,
men kanske heller inte svårt.
Enkelt och svårt är ettiketter.
Låt Livet bara Vara.
Livet.
Det innehåller allt som passerar och det vi släpper in kommer oss nära.
Det är att leva som människa.
Vad väljer vi att släppa in?
Är vi medvetna om vad vi släpper in?
Själv gjorde jag ett val för ett antal år sedan,
att träna på att sluta kämpa mot det oönskade.
Kanske har du också gjort det och precis som jag börjat se effekten?
Jag tränar fortfarande, och kommer fortsätta livet ut.
Ibland är det svårt, ibland är det lätt.
Det är alltid vägen vidare.
Att se utan att välja och ta ställning.
Det kan vara provocerande,
får man göra så?
Vi vill så gärna kategorisera,
vi ser fragment av något och boxa in i box,
vi har lärt oss att så fungerar och förstås världen.
Leder det till stagnation eller utveckling?
Det beror på.
Jag kommer inte att vara i en box,
för jag vet att jag är fri.
Andras boxar gör mig inte mindre fri och de säger inget om mig,
mer än om den som väljer sin box.
Jag kommer inte sätta dig i en box heller.
Jag tror att du och jag är mycket större än en box.
Vi gör alla våra egna val.
Vi blir alla erbjudna att Inleda ett livslångt samarbete med livets alla möjligheter – även de mest utmanade.
Vi kan välja tacka ja.
Ibland handlar det om att släppa taget om det man inte vågar förlora — i tillit till att nya dörrar kan öppnas istället.
Acceptera att inget vara för evigt.
Den senaste åren har jag förstått den enorma skillnad det gör för oss i vardagen.
I den värld vi lever har det blivit påtagligt.
När den rådande agendan biter sig fast i ensidighet eller när den släpper taget och bjuder in många dimensioner.
Men jag kan ha fel, och det kan du också.
Allt gott önskar jag Dig
Den som älskar mest vinner
M
Malin Maria 