
”Ormen ömsar sitt skinn.
Människas förvandling är inte
alltid så synbar.
Men inte minst lika magisk,
vi är en del av naturen.
Celler dör och förnyas.
Hon är inte den samma som
när hon föddes,
inte ens för 10 år sedan,
för någon månad sedan
eller igår.
Kroppen omvandlas automatiskt.
Hon behöver behandla den väl.
Den gör jobbet utan att hon
behöver be den,
så mycket hon tar för givet.
Hon funderar över hur tankar
förändras över tid?
Omvandlas de automatiskt,
på samma sätt som kroppen?
Eller är mer resultatet av repetion?
Ju oftare hon tänker samma tanke,
ju mer blir den en del av henne,
och blir till hennes egen sanning.
Den växer enbart av anledningen
att den får mycket tid och utrymme.
Är de tankarna vi väljer att tänka
de som syftar till vårt bästa?
Eller är de mer ett resultat av
vår omvärld?
Kräver tankarna att vi medvetandegör dem och tar över styrspaken,
för att inte riskera att gå med
en lögnaktig och destruktiv autopilot?
Hur gör man det?
Om vi kunde omprogrammera oss,
vad skulle vi välja för tankar som skulle få styra och prägla våra liv?
Vilka tankar vill hon uppfyllas av?
Vilka tankar vill hon att hennes barn ska få höra från henne?
I den tidiga timmans mellanrum lyssnar hon på sig själv,
och börjar byta ut.”
