”Hon är som ett ständigt pågående LEGOBYGGE.
Hon ler åt tanken.
Det är ständiga processer pågår inom henne.
Det finns inget slut, ingen ände, inget mål.
Det är som att det om och om igen byggs upp nya skapelser som blir till insikter, förmågor och erfarenheter.
De bildar helheter av legot/livets olika delar.
För att sedan åter plockas isär till något nytt.
Det är ett prövande, utforskande och upptäckande.
Hon har ingen aning om vad som är möjligt att skapa nästa gång.
Det är som att efter varje nytt bygge så tillkommer nya bitar som belöning- som öppnar nya möjligheter.
Legobygget måste alltid ske inom henne därför går det inte att spara gamla byggen.
Hon måste montera ner för att skapa rymd och använda de gamla bitarna till det nya.
Känslan när det gamla monteras ner är sorg, smärta, rädsla och tomhet.
I rymden som skapas känner hon sig yr och matt, det ekar, svajar och kräver ständig balansering.
Hon andas djupare, går långsammare och iakttar det runt omkring henne.
När nedmonteringen är gjord, sorterar hon på nytt upp delarna och identifierar de som tillkommit.
Nu infinner sig på nytt känslan av nyfiket pirr och den läskiga oändlighetens ovisshet.
Bit för bit får på nytt bilda nya helheter.
Endel människor bygger efter gamla ritningar eller försöker återskapa det gamla om och om igen.
De får aldrig nya bitar till sina legobyggen.
Den önskade tryggheten byts ut till tristess, avund och bitterhet.
Hon ser det så tydligt.
Hennes senaste bygge är helt nedmonterat.
Hon befinner sig i tomrummet tillsammans med ovissheten och självtvivelet.
Hon har börjat sortera upp bitarna igen.
Hennes förmågor och insikter.
Hon börjar nyfiket samla in de nya som tillkommit.
Känner ödmjukhet och tacksamhet.
Ingen aning om hur de ska användas.
En ny nyfikenhet börjar infinna sig.
Känslan av en ny vår som är påväg.
En ny uppbyggnad.
Hennes inre är ett ständigt legobygge.
Tillit till att allt är som det ska vara.
Hon häller upp ett glas vatten och låter blicken söka sig utåt genom fönstret.
Naturen är i ny fas för uppbyggnad.
Hon är i fas med naturen.
Hon är en del av den.
Båda behöver vatten.”
Malin Maria
Malin Maria 