”Helt plötsligt har hon tagit sig hela vägen till det hon trodde var målet utan att nästan förstå hur det gick till. Tur?
Efteråt känna det så självklart.
Slutdestinationen kändes ouppnåeligt, galet, tidskrävande, smärtsamt och som en drömvision.
Plötsligt var hon där och hon inser att det var inget mål…det var bara en början…mot nästa början…
Tänk om…
…vi inte behöver sätta precisa mål och göra upp exakta planer.
… vi trodde det, men det gav bara många av oss prestationsångest och dåligt samvete.
…vi bara låste fast oss i planen, som om vägen var det viktiga och egentligen inte resultatet.
…vi städigt misslyckades för verkligheten inte vill hålla sig till en plan och istället gör vi livet till en kamp och en strid.
…det är vi själva som skapar ett liv i kamp och strid som skapar högt stresspåslag.
…vi gör tvärtom istället.
Tänk om…
…vi låter oss drömma stort och brett.
…vi tar bara ett steg i taget och släppa tankar som begränsar oss.
…vi tillåter oss känna tacksamhet för varje litet steg, för det är dessa små steg som är de största segrarna.
…vi bara tar steg, och ett steg till och ett steg till…
…det inte finns definitiva slutmål så länge livet levs, det finns nya början.
…allt vi behöver göra är att fira alla de små stegen som låter livet börja nytt. Låta Livet blir en fest istället av allt vi få vara med om.”
Malin Maria🌱

