När rösten tystnar – spetsa öronen

”Hon behöver tystnaden för att kunna utskilja sin egen röst.
Det tog tid för henne att förstå det.
I omvärldens brus försvinner rösten lätt.

Hon är nyfiken på andras röster.
Älskar att nyfiket lyssna, förstår och spegla.
Olika röster fyller hennes inre med nyanser av känslor och tankar.

Där inuti henne tystnar den egna röster.
För hon lyssnar bättre när hon själv är tyst.
Och hon vill hellre lyssna än prata.
Vill hellre fokusera på det utanför sig själv.

Hon har med åren lärt sig vikten av att dra sig undan för att lyssna inåt.
Korta stunder och ibland långa stunder.
Under utmanande perioder i livet har röster blivit rädd och varit svårare att locka fram igen.

Detta märkliga liv.
Dessa märkliga inre röster.
Dessa livsviktiga lärdomar.

Hon sammanfattar det i all sin enkelhelt:

Varje människa har ett ansvar att ta lyssna på sin egen röst och ta den på största ansvar oavsett vad den vill – Oavsett vad den vill.
Vi måste inte göra som den säger, men vi måste lyssna på behovet och de känslor den gör uttryck för.
Är den ledsen, är den rädd, är den ensam, är den besviken, är den rastlös, otålig, lycklig, nöjd, stolt, glad…
Alla känslor måste omfamnas och bli lyssnade på av någon som bara lugnt och stilla säger. Jag hör och jag förstår, det du känner är inte konstigt. Det är helt okej utifrån omständigheterna och hur du uppfattar dem. Skäms aldrig för en känsla, den är ett nuläge och den påminner dig om vad du längtar efter och vad du behöver just nu. Tack för att Du ger uttryck för ditt innersta och jag finns här hela tiden oavsett.

Hon skriver ner det enkla och sparar det för framtiden.
Hon behöver troligen påminna sig själv om en stund igen.”

🕊️

Fler texter och information om böcker finner du på hemsidan http://www.malinmaria.com.