
”I mörkast december blir hon påmind om vad som är viktiga på riktigt.
Det finns människor som varit
på botten och vänt.
De vill inte tillbaks dit.
De börjar sakta höja sina röster i en kraftfull varm ton.
De vill göra ett annat vägval.
De tänder sina ljus för att leda sig själva i en annan riktning.
De ser något som kanske bara de ser som varit djupt ner.
Inget rätt eller fel.
Det betyder enbart att vi är olika,
för vår historia ser olika ut och vår önskan om framtid är starkt kopplad till just detta.
Människor med liknande erfarenheter söka sig samman, från olika samhällsgrupper,
olika kulturer,
olika yrken,
olika länder,
olika livsåskådningar,
olika religioner,
men de känner igen varandra.
Det här är människor som bryter gränser, normer och lojalitet till den grupp de hittills tillhört. Det har inget val längre.
Människor förenas av kärlek.
De ser varandra bortom den roll de fått i livet.
För de känner sig sammanlänkade på ett djupare plan.
De har varit på botten och vänt,
de räds inte mörkret men längtar mot ljuset och kärleken.
De är tacksamma för livet och tar inget förgivet.
De har lärt sig vad som är viktigt på riktigt.
De styrs inte av rädsla för de har lärt sig andas djupt.
De har en stark längtan och
de har äntligen insett att de inte längre ensamma.
De har varandra.
De hjälps åt fast de är så olika, det är lätt när man drivs av kärlek, nyfikenhet, respekt och omtanke.
De vill trampa upp en ny väg framåt.
De känns igen för i deras ögon lyser en kärlek som gör dig varm och lugn på ett nytt sätt.
Vad är dröm och vad är verklighet?
För henne känns detta sant.
Men hon kan ha fel.”
