”Det hugger tag i magen,
hon tappar nästan andan.
Hon är inte till besvär längre.
Hon behöver inte kompensera, bevisa och dementera.
Det finns inget att förklara eller försvara.
Hon får vara precis som hon är.
Som hon är – med sina fel och brister.
Som hon är – med sina styrkor och starka integritet.
Som hon är – med sin starka längtan och otyglade kreativitet.
Som hon är – med sin känslighet och intuition.
Hon får vara precis som hon är.
Hon kan lämna dörren på glänt nu.
Bjuda sina vänner till bords.
Slösa med omtanke och kärlek.
Le mot världen och tillåta att den ler tillbaka.
Hon kan.
Hon vill.
Hon ska.
Hon minns när hon fantiserade och lekte med tanken om att vara här.
Tanken var så lätt att hon bokstavligen svävade iväg.
Det tunga inom henne upphörd med ens.
I fantasin var fri.
Det var då hon förstod vart hon var påväg.
Nu är hon där.
Hon lever sin forna längtan.
Sakta svävar hon av luften som nu fyller hennes rum.
Känner värmen som omfamnar henne.
Livspirret som återvänder.
Det är NU.
Och hon Är.”
Ur ”När vi andas tillsammans lyfter vi”
Malin Maria 