Så försvinner det plötsligt ur sinnet och ur minnet…

Mitt i tanken släppte hon den.
Lät den fritt flyga iväg,
och den försvann omedelbart ur hennes minne.
Hon såg sig förundrat omkring.
Såg någon vad som just hände?

Att känsla av sorgen hon känt som fått henne att bokstavligen krampaktigt sjunka ihop försvann ur henne på ett ögonblick.
Vad var det för tanke hon släppte som hon inte längre minns?

Så inser hon att om hon kunnat minnas hade hon inte släppte den fullt ut.
Glädjen att ha förmågan att glömma sprider sig inom henne.
Likaså lättheten i tomrummet sorgen lämnat.

Hon andas in syre och låter det spridas in i vart enda tomrum.
Känner hur syret kittlar därinne.
Kan man känna så eller inbillar hon sig?

Hon ler av tanken.
Inser att det spelar ingen roll.
Det är livets kittel hon längtat efter så länge.
Nu finns det här,
inom henne.
Hon känner sig fri.
Det är nu det händer.
Nu.

Lämna en kommentar