Hon har hamnat på en plats eller en dimension av livet där motstånd upphör att existera.
Från första stund var allt enkelt och självklart.
Som om vägen hon hittills vandrat genom livet skulle leda henne till en mötesplats med en hiss uppåt.
Här suddas alla hennes tvivel ut.
Hon får vara precis som hon är.
Villkorslöst älskade och accepterade,
det är det enda som är på allvar här.
Resten är lekfullt och nyfiket.
Hon andas in och känner djup tacksamhet.
Hennes eviga längtan har blivit hennes verklighet.
Tack gode gud för att hon aldrig slutade längta.
Tack för att hon aldrig slutade leka med sina fantasier och låta dem ta plats i livet.
Tack för att hon valde den väg som kändes omöjlig och tog sig igenom på andra sidan.
Tack för att hon väljer att känna tacksamhet till det förgångna och lyst ljus på det,
hon hade inte kommit hit, till denna plats annars.
Hon hade inte kunnat känna så här om hon inte valt att bara bära fina minnen i sin ryggsäck.
Tack till livet för att det öppnar upp och ger henne tillgången till ytterligare en dimension, ovanpå alla andra parallella dimensioner av livet.
Den dimension som är fylld av villkorslös kärlek – där luften alltid är lätt att andas.
När vi andas tillsammans lyfter vi och smälter samman. (2025)
Malin Maria 