Hon packade upp sin ryggsäck,
synade korten hon lagt i den.
Som om det vore en samling värdehandlingar.
Oavsett det tillmätta värdet såg hon så tydligt att många av dem var falska.
Nog glimmade de som guld och lockade till ägande men allt de gjorde var att tynga ned ryggsäcken och skapa en rädsla till förlust.
Hon sorterade innehållet i ryggsäcken,
valde ut det som var lätt att bära,
det som gav energi,
det som gick att dela med sig av i oändighet utan att ta slut,
det som växte utan att ta plats till bekostnad av något annat,
det som gav glädje, lust och inspiration,
det som fick hennes hjärta varm,
det som fick hennes sinne att klarna,
det som lugnade hennes andetag och gav hennes kropp vila.
Bara det packade hon åter ner i ryggsäcken.
Det andra hade förlorat sitt värde,
i morgonens ljus hade hon svårt att förstå att hon inte sett det tidigare.
Eller så hade hon bara omvärderat.
Inget rätt eller fel.
Det som varit viktigt var inte längre viktigt.
Det som inte var viktigt hade blivit viktigt.
Det var en ny tid nu.
Ryggsäcken var ompackad.
Hon var redo.
Malin Maria 