Hur lyckas man?
Hur får man andra människor att lyckas?
Vad är lycka egentligen?
För att söka svaret behövde jag försöka att förstå vad det egentligen handlar om och för ett par år sedan ramlade jag över boken ”Lyckoformeln” av Stefan Klein. Boken har samlat många av vetenskapens senaste rön för att leva ett lyckligt liv. Jag fastnade mycket för hjärnforskningens teorier kring att varje gång vi lär oss något så förändras hjärnan. Vi blir aldrig den samma igen. Det betyder att vad vi lär oss har stor betydelse och ger oss stora möjligheter. Vi kan således öva vår naturliga fallenhet för positiva känslor på samma sätt som vi lär oss allt annat. Lycka och dess motsatta känslor har kopplingar till varandra. En positiv känsla kan således förhindra negativa känslor och tvärt om. Aristoteles sa att ”lycka är resultatet av verksamhet”. Lycka kommer inte av en händelse utan kommer till den som utnyttjar sina möjligheter. Den kräver en insats.
Forskningen kan också konstatera att människors känslor är flexibla. Vi kan till och med lära oss att njuta av sådant som vi av naturen inte bara är likgiltiga till utan kanske rentav tycker är motbjudande. Detta kan jag se många exempel på i vardagen, hur mycket vi har vant oss vid och tycker är självklart som vi i vår tanke inte vill leva utan men som vi får hundra år sedan inte hade en tanke om att behöva. Detta ger oss stora möjligheter för framtiden att omforma oss att leva ett bättre och mer hållbart liv där lycka och gott liv inte behöver tära på våra resurser utan kan vara ett liv i större balans.
Vilja till lycka
Repetera och träna skapar banor i hjärna och gör att vi kan lära oss saker av olika slag. Helt nya saker kräver mer träning, bekanta saker har redan sina banor i hjärnan. Lycka är ingen slump, utan en följd av de rätta tankarna och handlingarna – på den punkten är den moderna neurovetenskapen, antikens filosofi och buddismen överens. I väst värden betonar man vanligtvis värdet av det rätta beslutet. Om vi bara handlar rätt skulle mycket bli bättre. Enligt buddismen och antikens tradition handlar det mer om att förankra goda vanor i oss, eftersom dessa formar själen. Vi bör inte sikta på att i första hand förändra omständigheterna utan oss själva. Allt annat följer av det efter som vi med en själv som är inställd på lycka automatiskt söker situationer som gör oss glada.
Jag tycker om den tanken och tro att allt börjar i mig själv. Att vilja se det lyckade!
/malin
”De egentliga hemligheterna på vägen till lycka
är beslutsamhet, ansträngning och tid”
Dalai Lama