Berättelsen om mamman och sonen

En mor satt tillsammans med sin son vid köksbordet och åt lunch. De talade om kamratskap, besvikelse och hur man hanterar det på olika sätt. Jag ska berätta om när jag var liten och något som gjorde mig väldigt ledsen sa mamman och började berätta.

När jag var något äldre än du hade jag en kär vän, vi håller ihop än idag som du vet. Vi fick en ny vän som försökte sära på oss. Hon var en av de populära tjejerna och vi ville gärna vara tillsammans med henne. En dag var jag hemma hos henne för att leka. Hon påstod att min vän pratade bakom ryggen på mig och för att bevisa det ringde hon upp henne och lät mig avlyssna samtalet. Hon fick min vän att prata illa om mig, jag minns än idag hur ledsen jag blev. När jag kom hem bröt jag ihop inför mina föräldrar. Jag tänkte aldrig gå till skolan mer De ringde genast upp min väns föräldrar och de gemensamt redde ut händelsen.

Sonen satt tyst och lyssnade på mammans berättelse, tårarna strömmade ner för kinderna. Mamman blev alldeles tyst och tagen av sonens reaktion. Sonen sa, mamma berätta aldrig det här för mig igen. Mamman ursäktade sig och frågade sonen om de var dumt att berätta detta. Nej, det var väldigt lärorikt. Men berätta det inte igen.

Mamman tänkte efter en stund och sa sedan. Jag berättar det för dig därför att berättelsen har ett lyckligt slut och jag har lärt mig så mycket av detta. Man ska aldrig låta andra människor utsätta en för dumma saker och man måste säga ifrån. Det är inte alltid lätt för situationer är nya och ibland händer det innan man hinner reagera. Men det är aldrig försent att ställa tillrätta och man måste be om hjälp. Vad hade hänt om jag inte hade berättat för mina förädrar? Båda tänkte efter en stund. Sonen tog till orda, du hade varit ovän med din kompis. Ja, sa mamman och förmodligen haft ont i magen väldigt länge. Nu fick jag tillbaks min vän igen och vår vänskap växte ännu starkare.

Vad hände med den andra, undrade sonen, är hon död nu? Nej, hon lever ett helt vanligt bra liv. Jag tror inte att det finns elaka människor, det är omständigheter som gör att endel agerar så. Jag tror bara hon ville ha kompisar och hon kände sig ensam är vi var tillsammans alla tre. För att få vänner behövde hon sära på oss.

Sonen satte sig i mammans knä och de kramades länge. Jag älskar dig så mycket, viskade mamman i sonens öra, du är det bästa som finns. Sonen kramade lite hårdare och tiden stod alldeles stilla.

Så satte sig sonen på sin stol igen och tog ännu en pannkaka. Jag är fortfarande hungrig sa han, jag tar en pannkaka till…

En reaktion till “Berättelsen om mamman och sonen”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s