Regnet fullkomligt vräker ner på parkeringen.
Strida strömmar rinner och skapar små sjöar här och var.
Vi väntar, säger jag, man kan inte gå ut när det spöregnar.
Vi avvaktar, men regnet avtar inte.
Vi går ändå, säger sonen, det behöver inte vara så farligt.
Ska vi låtsas säger jag nyfiket och tror att jag förstår vad han är ute efter.
Det är ju en härlig dag, precis som det ska vara, säger han och ler.
Jag ler tillbaka och får ny energi.
Visst är det en underbar dag, hänger jag på, precis som det ska vara på sommaren.
Jag babblar på om hur fantastiskt det är.
Du behöver inte prata så och hitta på, säger sonen, du behöver bara känna hur härligt det är.
Vad mycket jag har att lära, tänker jag, och först då känner jag hur regnet känns mot min hud.
Det är svalkande, säger jag.
Han ler.
Vi är framme vid bilen igen, hoppar in och stänger dörrarna.
Nu mår träden och växterna bra, det här är perfekt väder för dem.
Å vad ren bilen blir, vi skrattar båda två.
Vad våt du är, säger han och ögonen glittrar.
Jag har just duschat, svara jag.
Vi åker iväg, kör igenom en ordentligt djup pöl på parkeringen och konstaterar att små sjöar ska det finnas lite här och var, det hör till naturen.
När vi är halvvägs hemma, vänder jag mig mot sonen. Tack för idag, det är väldigt härligt att få en stund tillsammans med dig. Jag gillar ditt sällskap.
Han myser.
Malin Maria 