Vad det är som gör att stress har blivit stor ohälsa och drabbat så många människor? Yttre och inre stress, vad är skillnaderna? Vad är stress och vad är det som gör att somliga drabbas, endel ofta, vissa väldigt hårt och andra inte? Vad är det som gör att människor uppfattar stress så oerhört olika? Vad gör att endel behåller sitt inre lugn i synbar yttre stressiga situationer? Vad är orsaken till att andra ständigt upplever en inre stress utan synbart yttre orsaker? Vad är stress egentligen?
Jag har valt att definera stress som kroppens och hjärnans signal om att något inte står rätt till och det är något jag måste förstå och/eller förändra för att fortsätta leva ett hållbart liv. Att fortsätta befinna mig väl – välbefinnande. Förändringen som behövs kan vara rent konkret men kan också vara att jag behöver förändra min tanke kring någonting.
Jag drabbades av kraftigare stressymtomet för ca 15 år sedan och sökte hjälp hos företagshälsovården, eftersom situationen blev ohållbar. Då skyllde jag det som drabbat mig på yttre saker, det var väldigt mycket på jobbet, lång resväg och högt blodtryck, ont i kropp – nacken värkte. Det handlade absolut inte om hur mitt liv eller hur jag tänkt. Mina bekymmer var rent fysiska och jag hade bestämt mig för att det var massage jag behövde. Den försynta sjukgymnasten, upplevde jag som oerhört korkad, ställde en massa dumma frågor om hur jag hade det och hur mitt liv såg ut. Jag minns att jag kände mig oerhört förnärmad och svarade väldigt kort på hennes frågor. Hon gav mig en massage och skickade med mig en ergonomisk kudde – hon insåg nog att det var det enda jag var mottaglig för just då. Det känns väldigt länge sedan det. Det var jag just då, på fullt allvar. Idag ser jag det på med helt andra ögon; jag befann mig i livet när jag var uttråkad på jobbet och jag trivdes inte allas i min relation, men hade svårt att ta steget vidare både på arbetet och privat. Hela min kropp skrek!
Jag tog dock mina signaler på allvar och lyckades göra de förändringar som jag behövde för att hitta välbefinnande igen. Det var inte enkelt. Svåra beslut. Många tårar. Lärde mig någonting? Jag är i efterhand oerhört tacksam för den erfarenheten. Jag har valt att tänka på dessa svåra perioder i livet med tacksamhet eftersom det är genom dessa som viktiga steg vidare har tagits. Sedan just denna tidiga perioden i mitt vuxna liv har jag medvetet arbetat med att vara lyhör för kroppens signaler. En sommar för ett antal år sedan låg jag och rensade hela gräsmattan på maskrosor väl medveten om att det var ren terapi. Ibland behöver jag ge mig själv en dags vila för att komma i balans igen.
Rädslan för att se vad som berör mig och inte får mig att må väl, är orsaken till den stress som sätter sig i min kropp. Kanske är det så för flera? Vågar vi erkänna för oss själva hur våra förutsättningar ser ut just nu och vilka utmaningar vi står inför, skulle vi se klarare på vårt nuläge och fatta bättre beslut. Utifrån det skulle vi kunna ge oss själva lagom utmaningar, välja bort och skapa rimlighet.
Jag ser så många omkring mig idag med symtom av stress, eller ännu hellre kroppar som signalerar att något behöver förändras. Det gäller att lyssna på vad just min kropp som lever just mitt liv säger till just mig. Det kan ingen annan än just jag veta. Det kan handla om det klassiska; bättre kost, mer motion, positiv livshållning, släppa måsten… Men det kan också handla om något helt annat och det vet bara du.
Den sommaren när jag låg manisk och ryckte upp var enda maskros i gräsmattan handlade det om att jag måste våga vara mig själv fullt ut. Och att vara modig och våga ta ställning. Att inte bli ett offer i en situation utan att ta kommandot och göra annorlunda. Det var en viktig sommar och jag är evigt tacksam för den erfarenheten i efterhand.
Ångra inget men våga förändra!
Var snäll mot dig själv!
Kram malin
Malin Maria 