Tänk så många gånger jag har bekymrat mig! Bekymrat mig för att hitta något klokt och smart att säga, istället för att ägna all uppmärksamhet åt att verkligen lyssna. Så mycket det hindrat mig att vara närvarande i mötet med andra. Visst jag har lyssnat och jag hört.. Har aldrig varit pratsam, lyssna har varit min styrka. Har ibland haft en oro i magen i otrygga sammanhang, pga av de förväntningar jag satt på mig själv. Egna förväntningar att säga något nytt, unikt, bidra med ngt annorlunda. Det har sällan kommit något alls. Ingenting har dugit. Då återstår tystnad.
Det finns ett annat sätt, där man tillåter sig att genuint lyssna och försöka förstå. Resten löser sig… Då kommer orden, om de behövs, naturligt från hjärtat. Precis på samma sätt som när jag skriver. Orden kommer då sällan från tanken, utan strömmar direkt från hjärtat. Det är därför det är så lustfyllt och svårt att låta bli. Orden flödar som om de måste bli sagda.
Tystnad för lyssnande är något helt annat. När man släpper fokus på sig själv, oro och prestationskrav. Öppnas unika möjligheter att öka sin egen kunskap och förståelse för andra människor. Då är det spännande att leva och finnas till. Inblick in nya tankar och världar. Då kommer min lyssnande förmåga till sin rätt, äntligen!
Att våga lyssna med ett öppet hjärta,
är att ge sin fulla uppmärksamhet till någon annan.
När någon ger en sin fulla uppmärksamhet,
blir det varm i hela hjärta.
Då möts två själar,
det räcker!
Kram malin
Vill du få direktmeddelande via e-post om kommande blogginlägg klickar du upp till höger. Del 5 handlar om en genonomskinlig, transparant, kommunikation. Du är varmt välkommen att följa mig via Twitter/ malhe005 eller klicka till höger. Jag följer gärna dig!
Malin Maria 