Tacksamhet för att livet är liv.

Hur förväntar jag mig att livet ska vara? Ett ständigt flow? Trevligt, roligt, spännande, lugnt, rättvist? Vilka förväntningar har jag egentligen? Vad gör mig nöjd?

Hur hanterar jag grus i maskineriet? Hur mycket energi och tid lägger jag på gruset? Hur lätt glömmer jag solen som samtidigt skiner? Skratten som hörs en bit bort? Leendet från vännen bredvid? Att det lyste grönt ljus hela vägen hem och att middagen stod på bordet när jag klev innanför dörren?

Eller valde jag att se gruset och allt annat om liknande grus…

Livet är allt. Glädje – sorg. Lugn – fart. Svart – vitt. Starkt – svagt. Det är variation. Det är kontraster. Det är liv. Det ljusa speglar kärlek, glädje, vila och energi. Det mörka skapar utmaning, möjligheter, djup och kraft. Det mörka gör det ljusa ännu ljusare.

Livet, denna ständiga gåta. Livet för livets skull. Tacksamhet för att livet är liv.

20120905-212921.jpg

2 reaktioner till “Tacksamhet för att livet är liv.”

  1. Livet snurrar ofta så fort just nu och då minskar tolleransen för grus. Att ändå välja tacksamhet över ljuset. Att ge gruset minimalt med energi. En vän sa klokt: se möjligheten i svårigheten och inte svårigheten i möjligheten. Tack Birgitta för ljusa ord.

  2. Vad vore livet utan alla kontraster. Tacksamhet för att det händer nu.
    Om ma inte känner sorg så har glädjen inget värde.
    Varje morgon jag kliver upp känner jag efter: hur känns det idag? Om känslan inte är värre än den största sorgen i mitt liv så har jag mycket att vara tacksam över och glädjas av.
    Kram och Tack!

Lämna ett svar till malinhemberg Avbryt svar