Jag uppskattar verkligen dig, verkligen. Orden kommer spontant och jag hajar. När jag hör de orden uttalas blir mitt hjärta alldeles varm och det är som om tiden står stilla.
Jag hör ett samtal mellan två unga människor, inte gamla men så kloka. De funderar och bjuder på exempel efter exempel på roliga, mysiga stunder som de har delat. Den ene ger och den andra tar emot. Sedan växlar de. Den som får suger in vart enda ord och hela uppenbarelse får lyskraft.
Jag ser och förstår ordens betydelse och kraften när de blir sagda från hjärtat. Samtalet fortsätter och går över i det som inte är så roligt, det som upplevs som svårt att hantera, det som retar och förstör relationen. Jag smiter in med en fråga; hur kan ni hjälpa varandra i de situationerna så att det blir bättre? Kloka förslag kommer, det är inte farligt att be om hjälp, det är inte konstigt att man har saker man behöver öva på.
Att våga lägga korten på bordet och ge massor med ros, lite ris och framför allt att sträcka ut en hjälpande hand – det är stort och det är vackert. Dessa kloka, unga människor – ger hopp om framtiden.
kram malin
Malin Maria 