Hjälp, hur hänger man med i den digitala utvecklingen?

Jag har fått ”brev” som beskriver hur det kan kännas att ge sig ut på den digitala resan.

 

21 November 2012

Hej Malin.

Jag har några tankar och funderingar på en frågeställning som låter ungefär så här: Hur ska vi göra för att hinna med Tekniktåget?
Hur vi än springer är det alltid någon som vill springa snabbare, vilket är naturligt och bra men blir vi kvar på perrongen då?
Kommer någon att se sig om och hjälpa oss upp?
Hur fort måste vi kunna springa?
Finns det plats för alla?

Tror att det finns fler som som skulle kunna delta i en diskussion kring detta. Du vet säkert vilka av oss som av olika skäl springer långsamt. Kanske kan vi få upp hastigheten tillsammans.
Kram till dig som tror på oss alla och vill oss så väl.

 

21 November 2012: Mitt svar

Tack för att du delar med dig av dina tankar och funderingar.
Min spontana tanke är att idag har alla faktiskt köpt biljett och satt sig en vagn. Det är ingen som står på perrongen och tittar på. Visst har somliga slängt sig på X2000 och andra på ett betydligt långsammare tåg.
Men görandet, gör att man är på väg. Enbart tanken är ingen verklig resa, men i görandet och aktiviteten sker automatiskt en förändring och utveckling. Genom att alla gör någonting, om än litet, visar att alla vill bidra och har hoppat på i en vagn, lättar även för loket som drar där framme.
En del kan börja i rena rutinuppgifter, göra samma sak varje vecka. Andra prövar och testar nytt. För mig är det självklart att det finns plats för alla, och att takten måste vara olika.
Vi får fortsätta tänka kring detta och jag tar med mig idén att få upp hastigheten för dem som sitter i en långsammare vagn.
Stor kram

 

26 November 2012

Hej Malin.

Har resonerat med mig själv kring ditt svar, ett mycket bra sådant för övrigt!
Har satt mig ner i min vagn, lutat mig tillbaka, vilar och gottar mig i de godsaker som nu finns i min ryggsäck! Från min plats ser jag in i restaurangvagnen- oj vad mycket smått och gott det ser ut att finnas där! Ser att några plockar till sig av det mesta som finns, några ser sig omkring och ytterligare någon tar något litet och enkelt. Själv känner jag mig allt mer sugen, kan nog inte låta bli att gå dit. Det ser ju ut att finnas något för alla. Jag behöver ju inte tränga mig fram, har ju lite i min ryggsäck redan. Det känns som den kommer att fyllas med fler godsaker men som sagt, jag behöver inte stressa och springa dit. Jag kommer att hinna tids nog!
Kram

 

26 November 2012: Mitt svar

Mitt hjärta blir alldeles varmt, tack för en fantastisk bild, den kommer jag att bära med mig länge.
kram.

 

23 Januari 2012

Hej, Malin!

Till min förvåning ser jag mig sitta i restaurangvagnen! Inte mitt i men ganska nära faktiskt. Ännu mer uppseendeväckande är att jag plockat till mig några godsaker! Hur gick det till? Smakar – ja, inte illa, inte illa alls! Mersmak! Får nog stanna här en stund så jag känner smakerna riktigt ordentligt! Ser mig omkring, känner mig bekväm här inne. Platsen passar mig och ser till min glädje att jag har gott om tid!
Kram

 

Visst är det en fantastisk skildring som visar hur man tar sig in i nya utmaningar. Det visar mod, nyfikenhet och stor självinsikt.
Självklart har jag bett om tillåtelse att få använda denna berättelsen från författaren själv.
När jag får en sådan här historia i min hand (egentligen i min iPad) inser jag att jag har världens bästa arbete, att få förmånen att följa barn och vuxnas nyfikna lärande och samtidigt lär sig själv hela tiden.

Varm kram till mina fantastiska medarbetare som
jag har förmånen att arbeta tillsammans med!

malin