Familjebilen
Ofta färdas jag i familjebilen, jag trivs med att sitta vid ratten. Det gör även min man, vi turas om att köra och vara kartläsare. När orken tryter är det skönt att sätta sig vid sidan och låta den andra trampa på gasen. Då kan jag tryggt tillåta mig själv att sova en stund, det är inte alla förunnade. Men det är inte alltid enkelt att lotsa familjen genom livet, med många viljor, önskemål och behov. Och det är inte alltid enkelt att leda i duo när åsikterna går isär, för det gör de ibland, och då kraschar familjebilen i diket eller tutchar väggrenen. Livet består av både raksträckor och dikeskörningar. Det består också av förare och medpassagerare.
Färdväg? Gps?
Personligen har jag svårt för gps, om det inte är alldeles nödvändigt. Det är för att jag gillar när livet blir ett äventyr i sig, när man får läsa skyltar, följa kartor, välja vägar och låta felåkningar bli nya upptäckter. Gps:en passar bra när man i livet behöver en fiffig kompis för att man inte har råd med felåkningar och/eller har ont om tid. Men visst kan gps:en bjuda på oväntade överraskningar…
Ensamåk
Vissa stunder väljer jag leva som om jag åker ensam i en sportbil eller ännu friare i en segelbåt på öppet vatten. Då gör jag precis som jag vill, känner vinden och farten, tankarna får flöda fritt. Luften är lätt att andas. Cykelturen ger lugnet och naturupplevelsen. Den är lätt att bromsa in och man missar inte vårens första tussilago i väggrenen. Flygplanet är en favorit, att sväva högt ovan och få perpektiv på det som händer och sker på jorden. Livet är också frihet, andrum och perspektiv på egen hand.
Buss
Ibland är livet som att åka buss eller tåg. En del dagar sätter jag mig i en passagerarstol och hänger med, ser vart resan går. Andra dagar sätter jag mig vid förarratten och styr bussen ut på en långresa. Då gäller det att vara uthållig och köra försiktigt. Jag minns en dröm jag hade när bussen var ute på riktigt risiga vägar nerför ett berg som för ögat verkade okörbara. På något sätt lyckades jag få ner bussen säkert och smidigt, om än med hjärtat i halsgropen. Det gäller att inte ge upp i sådana situationer för livet har sina utmaningar. Passsagernas applåder och lovord när vi väl var nere värmde hjärtat och jag minns fortfarande stoltheten, trots att det bara var en dröm. Livet är ibland snåriga och risiga vägar och ibland har vi ett personligt ansvar för många. Det kan lätt kännas som ett tillfälligt ok på axlarna. Det är viktigt att landa ibland så att inte oket blir permanent.
Båt
I en annan dröm styrde jag ett gigantiskt fartyg. Jag minns hur jag stod på kajen och valde. Valet föll på det största fartyget av någon anledning, det lockade mest. Men det blev ingen lätt resa, efter en stund upptäcker jag att jag försökte att styra fartyget genom en kanal som blev till en mindre å som slutlugen var nästan är helt utan vatten. Livet är ibland stora utmaningar med förutsättningar som kanske inte alltid koorelererar. Det gäller att välja rätt färdmedel för den resa man ska göra.
Ju fler fordon man lär sig köra och ju fler vägar man törs prova, dessto mer har livet att erbjuda. Alla människor kan köra, alla är förare i sitt eget liv. Glöm aldrig det. När man sitter i förarsätet kan man påverka både fart och riktning.
Hur gillar du att resa? Vad har du satt dig i just nu? Sitter du vid ratten eller i passagerarsätet? Håller du kursen eller gör du avstickare? Ger du dig ut på havet när det blåser? Kör du motorscykel i hög fart och glömmer att det sitter medpassagerare i sidovagnen? Sitter du i en motorbåt men drömmer om att segla?
God tur på livets resa, vad du än väljer!
Kram malin
Malin Maria 