När en själ vandrar vidare inser jag att döden är en del av livet.
Döden är oundviklig.
Ibland är den väntad och ger en nödvändig vila för en trött kropp.
En människa som fått leva ett långt liv fyllt med upplevelser, medgångar och motgångar.
En människa som slutligen släpper ett krampaktigt tag om livet.
Världen förändras i samma stund.
Den blir aldrig densamma igen.
Minnen finns kvar, valda delar, medvetet eller omedvetet.
Frågor förblir obesvarade.
Döden ger perspektiv på livet.
Förgänglighet, samhörighet…stunden.
Stunden i livet som kan göra skillnaden.
När en själ vandrar vidare,
bär människorna som är kvar med sig känslor och minnen.
När en själ vandrar vidare,
bär människorna som är kvar med sig lärdomar av det livet genom spegling.
Jag bär med mig…
…att inte vara rädd utan våga leva fullt ut.
…att varje människa är oerhört värdefull, det finns en stort värde i att se varje människa.
…att aldrig lägga sina egna tillkorta kommanden på andra, det kan låsa din nästa.
…att inte fundera för mycket över vad andra ska tycka.
…att en god måltid väcker en frusen själ.
…att inte glöm bort dig själv.
Tacksam för att en själ fått vandra vidare den 10 april 2013.
Minnet lever vidare.
Dans på fötterna,
varm choklad mjölk,
den varma sängen,
sommarstugan med utedass,
den ständigt öppna dörren,
permantat hår,
pixibok på Birgers,
storasyster förståelse och
den tysta klokheten.
Tack för allt mormor!
Din malin
Malin Maria 