– Jag vill inte ha, låt mig vara.
– Men varför inte? Jag tycker om att ge!
– Jag vill inte ha! Jag har aldrig bett om…
I mitt minne är det här en scen som utspelade sig då och då under min uppväxt. En förälder som vill så mycket och ett barn som inte har samma behov.
En präst, i ett tidigt morgonprogram i P1 för ett par veckor sedan, talade om vikten av balansen mellan att ge och att ta emot. Att vi människor många gånger har svårare för att ta emot än att ge. Hennes liv hade förändrats radikalt när hon började tacka ja och ta emot det människor ville ge. Det hade öppnat nya världar som hon aldrig tidigare hade befunnit sig i. Hon kände en djup tacksamhet för den värme och omtanke hon mött från så många människor.
Den tanken och berättelsen har följt mig under flera veckor. Jag tror att det finns en väldigt viktig poäng i det resonemanget och det hänger samman med mina tidigare blogginlägg om tacksamhet,(https://malinhemberg.wordpress.com/2013/07/04/tacksamhet-som-nyckel-till-lycka/) .
Jag känner nämligen igen mig i att vilja ligga på pluskontot i ”givna gåvor”, för att undvika känslan att stå i skuld. Det blir dock väldigt problematiskt om många av oss tänker på det sättet och det hänger ihop med dialogen ur mitt barndoms minne.
För om de flesta av oss ger mer än vi är beredd att ta emot, då kommer det att hamnar en massa gåvor outnyttjade. Eftersom gåvorna inte kommer att få en mottagare. I varje givare föds då en känslan att inte få respons, inte få den tacksamhet man förtjänare eller den uppmärksamhet man borde för den insats man gör. Så mycket energi, engagemang, arbete som faller ut i ingenting. Alla gåvor som ges och bara blir en stor hög som ingen vill ta emot.
Om jag och många med mig kan förstå att det finaste man kan göra är att verkligen ta emot någons gåva. Då skulle ny energi skapas i det mötet. Om var och en inte ödslar med sina gåvor utan istället anstränger sig för att öppet ta emot skulle det förändra vår tillvaro avsevärt.
Jag ska träna på detta från och med nu och jag ska börja med mina barn. För att de också ska få andra barndoms minnen av mig när de blir äldre. Jag vill att de också ska minnas min glädje och tacksamhet när de gör något för mig.
Tack för att Du är nyfiken på mina tankar, det värmer.
Kram malin
Tea❤^
Malin Maria 