Jag är konstig, eller Vad är att vara konstig?

– Mamma, jag har klasskompisar som tycker att vår familj är konstig. Vi är inte som andra. Det är inte snällt att säga så.

Den konstiga mamma får snabbt en klump i magen men samtidigt väcks hennes nyfikenhet. Vad är det som fått barn att uttrycka sig på det här sättet och vad är det de har reagerat mot som vi gör annorlunda?

– Varför är vi konstiga, undrar mamman.
– För de säger att när det blir bråk hemma hos oss vill du, mamma, att alla ska säga sin åsikt och berätta hur man upplever det som hänt och sedan ska du försöka förstå vad som hänt.
– Hur gör andra familjer då,undrar mamman.
– De säger bara sluta.
– Är det bättre, undrar mamman, vill ni att jag ska göra så.
– Nej, säger båda barnen, för då lär man sig ju ingenting.

Mamman ler och känner en värme och stolthet över sina barn.

– Om man inte förstår vad som händer och hur andra upplever och om man inte får fundera själv över hur man kan göra istället nästa gång, då händer ju bara samma bråk, misstag och konflikter om och om igen.
Är det konstigt, tänker mamman, då vill jag vara konstig.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Föräldrar gör det man tror på och man vill ge barnen allt man kan.
Det är var och ens fulla frihet att agera utifrån sin egen övertygelse. Inte vad som förväntas av omgivningen och inte kopiera andras beteende, utan agera utifrån sin egen övertygelse.
Idag läser och hör vi allt oftare om hur barnen gått från objekt till subjekt, barn har en mycket central roll i samhället. Barn har ofta en stor möjlighet att påverka och bestämma i familjen, barn får mer uppmärksamhet, får mer prylar, får vara med och fatta beslut på ett sätt som aldrig varit möjlugt genom historien. Vi frågar vad vill du? Vad tycker du? Frågar vi.
Baksidan som målas upp är att barn blir bortskämda genom att få allt man pekar på vilket gör att man har svårare att få förståelse ekonomi, arbetsinsats och att kompromissa. Livet som vuxen blir svårare om barn inte får motstånd under sin uppväxt, livet ser inte ut så som vuxen.

Att hinna med sitt liv och att sträva efter harmoni
Tidsbrist, ekorrhjul, aktiviteter, arbete, livspussel. Så många ord som beskriver dagens utmaningar för familjer. Vad gör det med oss och hur kompenserar vi för den otillräcklighet så många så ofta upplever? Känner vi oss tvingade att välja den enklaste, snabbaste, smidigaste vägen som att säga ja, nej, fixa och trixa? Löser vi saker för stunden eller för det vi tror är det bästa i långa loppet? Orkar vi hålla i och hålla ut? Tar vi oss tid att förstå vad saker egentligen handlar om eller gör vi för snabba tolkningar? Hur ofta stannar vi egentligen upp och ställer oss dessa frågor?

Vardagliga händelser är utmärkta stunder för livets lärande.
Konflikter, bråk, meningsskiljaktigheter och negativa känslor berättar något. De berättar om vilka behov och förhoppningar som finns och de berättar om rädslor och svårigheter.
Min fritidspedagogs själs nyfikenhet på sociala relationer är i högsta grad levande och påverkar den jag är.

Jag tror nämligen att det är viktigt att ;
…varje människa förstår sig själv och lär känna sig själv genom att sätta ord på sina tankar och känslor.
…att varje människa lär sig nyfiket lyssna på andra för att förstå att andra kan tänka och känna annorlunda.
…att genom att förstå sig själv och genom att förstå andra också acceptera att vi är olika och det är okej.
…att ständigt stanna upp och reflektera över hur hade jag kunnat gjort annorlunda för att undvika bråk, missförstånd och så vidare. (Inte vad borde andra gjort, för det kan vi inte påverka.)

Då har vi i ”det lilla vardagliga” skaffat en insikt om oss själva, en förståelse för andra och en beredskap och handlingskraft att göra annorlunda nästa gång.

För mig är det vad livet handlar om.

Det är hållbart och det är framtid.

Kram malin