Jag får frågan ibland: Hur gör du när du skriver och varför skriver du och hur vågar du? Jag funderar på det. Mina egna frågor blir; Vilka ord vill bli skrivna? Och vad ville jag få ut av mer öppet skrivande som gjorde att jag började? Vad är det som gör att jag har fortsatt mer eller mindre kontinuerligt under många år nu?
Om att skriva.
Ibland kommer orden jag sätter på pränt ur tanken och nästan ber om att bli skrivna. Jag bara måste.
Andra gånger känner jag mig tom och ordlös och jag har bara en lust att skriva. När detta infaller brukar jag skriver stödord/meningar i punktform, det som först drar förbi, det kan vara precis vad dom helst. Bland dessa svepande tankar brukar någon skena iväg till en längre text av sig själv. Orden flödar då på något sätt ur det inre. Jag visste inte om dem innan, utan de kom till mig i stunden. Det är ett spännande sätt att skriva på, där varje tanke föder en ny tanke.
Om att blogga och öppna sina tankar för andra?
Jag har alltid skrivit för mig själv i perioder, ett sätt att resonera högt gör sig själv och få syn på sina tankar, frågor, mål och dilemman. När jag för ett par år sedan startade min blogg var det för att gå ur min egen bubbla och tänka högt. För tankarna blir i förhållande till andra. När de studsar mot andra människor och speglas tillbaks blir de så mycket mer. De får liv på riktigt. Det blir ett sätt att kommunicera med världen och inte känna sig ensam. Bidra till världen med ord och tankar, låta bubblan bli genomskinlig och med många hål.
Att skriva och läsa sina tankar är ett lärande och ger mig en ökad förståelse för mig själv. När de skrivs i bloggen måste jag jobba mer med varje text vilket i sig ger en utveckling av tanken och jag måste förenkla mina resonemang. Att dessutom få bekräftelse genom gillande eller kommentarer med andra människors tankar/frågor berikar och tar tankarna vidare ytterligare ett par vändor.
Jag är i stunden
mina tankar
och
jag blir till
när dessa förändras.
Genom ordet
blir detta synligt.
Kram Malin
Hur tar Du hand om dina tankar? Skriver Du eller har Du andra sätt? Vad ger skrivandet dig? Skulle Du vilja men inte tagit steget, vad hindrar dig?
Malin Maria 
Jag känner igen det där. Om hur det jag tänkt skriva blir en helt annan text bestående av saker som behövde komma ut ur hjärnan just där och då. Jag tror att vissa människor har ett behov av att skriva. Det som förr var dagböcker med ett litet hänglås är numera en blogg om vardagen och de tankar man har. Själv behöver jag skriva för att tömma hjärnan, annars trängs orden där 🙂