För att kunna kritisera måste du ha en relation som bygger på omtanke om den andre. Ju mer relation du har ju mer kritisk kan du vara, då blir kritiken mer nyanserad, flerdimensionell, förankrad och underbyggd. Lyssnar du inte har du inte rätt att framföra kritik. Den kritiken blir bara uttryck för egna behov och inte som hjälp för den andre.
För att vara trovärdig kan du inte kritisera detaljer och knappast nämna allt positivt. Det slår bara ner på någon. För att ta sig an sina utmaningar behöver man gå med högt huvud och använda sina styrkor. Positiv energi är bränsle och utan bränsle stannar bilen. Utan energi och stöd blir framtiden väldigt snårig och tung att ta sig igenom.
För att vara professionell måste du visa hur du är beredd att hjälpa till och inte skylla över allt på andra. Ingen vill känna sig skuldbelagd, alla behöver en utsträckt hjälpande hand. Att bara beskriva problem gör inte skillnad. Det är bara första steget på en lång väg. Man behöver veta vart man ska, hur man ska ta sig dit och vilja dit. Då vill man bidra till förändring. Lys upp vägen för andre med din lampa. Då kan du göra skillnad och bidra till en bättre morgondag.
För att hjälpa en medmänniska är ovanstående viktigt för att hjälpa ett barn är det nödvändigt. Vi vuxna har ett stort ansvar. När du gick lärarutbildningen var det den lampan du byggde och det är ditt jobb att tända den för varje barn du ansvarar för. Precis som jag som förälder måste göra för mitt barn.