Har du gjort något du ångrar? Har du gjort val i livet som du har svårt att förstå i efterhand?
Jag har varit en struts när det gäller gårdagen. Jag har haft svårt att försöka förstå. Helt enkelt för att jag inte velat se. Länge försökte jag strunta i det och bara gå vidare. Jag lät bli att titta över axel och hade istället fullt fokus på framtiden. Det funkade ett tag. Men det fick konsekvenser ju äldre jag blev. Jag hade inte så ont av det först men med tiden började det blir ett tungt ok att bära. Det var då.
Jag var bra på att leva i framtiden. Jag har alltid älskat framtiden, för den är ett oskrivet blad. I framtiden finns drömmar och visioner. I framtiden är ingenting omöjligt. I framtiden kan man inte misslyckas. Man behöver inte vara rädd, för framtiden finns inte än. Jag har alltid varit bra på framtiden.
Jag var ganska bra på att leva i nuet. I nuet måste man vara lyhörd och våga se det som händer. Ta varje tillfället i akt och kasta sig ut då och då. Använda alla sinnen och alla känslor. Nuet har alla färger och alla nyanser. Nuet är levande och det är vad livet handlar om. Jag tränar hela tiden på att leva i nuet.
Jag var dålig på gårdagen. Skämdes över misslyckanden och dåliga val. Gladdes inte åt framgångar heller. Jag lät gårdagen falla i glömska omedelbart.
Jag lärde mig med åren att glänta på dörren till gårdagen. Då föll den pusselbit som fattades på plats för att kunna få ut mer av livet. När sista pusselbiten föll på plats lärde jag känna mig själv på riktigt och se mig själv som äkta. Innan upplevde jag att jag levde i en bubbla och var rädd att den skulle spricka. För sprack bubblan skulle jag och alla andra upptäcka att bubblan var tom.
Istället började jag vara nyfiken. Jag ställde mig utanför mig själv och undersökte vem jag var för att förstå mitt forna jag och hur jag förändrats. Det är mycket mer spännande och intressant att leva så. När man enbart är på väg framåt och blundar för gårdagen skapas rädslor. Rädslor över att påminnas om sina minnen. Rädslorna gör att man undviker saker, för att slippa minnas. Man går framåt, men begränsar samtidigt hela tiden sin framtid, för att man har stängt vägar pga minnen man vill undvika. Därför är det viktig att minnas och bli vän med sina tidigare jag.
När man blir vän med sina tidigare jag blir man också mer ödmjuk mot andra. Vem är jag att döma andra? Det är alltid svårast att förlåta sig själv. Kan man det kan man förlåta andra. Jag tror att den som är hård mot andra är extremt hård mot sig själv också. Det är inget roligt att leva så. Det blir inget bra av det. Vart trivs du bästa? I gårdagen, nuet eller framtiden? Är du vän med dina tidigare jag? Kram Malin
Malin Maria 