Känslan när man måste sätta ner varje fot försiktigt för att inte få onödiga vibrationer upp till huvudet.
Känslan när man vill vadera väggarna med bomull för att ljudet ska studsa mjukare.
Känslan när en förmodad ailien letat sig in under skinnet mellan ögat och näsan och får området att pulsera och värka.
Känslan när idet känns som det vanliga livet tar en liten paus och en del saker helt enkelt får vänta.
Idag har jag en sådan dag och den är det en kopia av gårdagen. Men undra om det inte börjar vända…
Ibland förundras man – även en dag som denna.
Den här trötta mamman säger till sin unga son med myndig röst, ”att han får faktiskt sluta att gnälla för den här mamman gör sitt allra bästa utifrån dagens förutsättningar och det går ingen nöd på honom det finns faktiskt barn som har det mycket värre än en förkyld mamma.”
Den lille blir väldigt ledsen över det stränga tonfallet, men när vi kommer ut i höstsolen tittar de djupblå ögonen stort och kärleksfullt på den här trötta mamman. Ögonen och de små ljuden ur hans mun tycktes säga; ”jag ville bara att vi skulle komma ut du och jag, det mår vi båda bra av. Snart kommer jag somna, vila du också då.”
Vi väljer hela tiden hur vi vill tolkar de företeelser och de människor vi har omkring oss. Jag väljer att tolka min son som klok och kärleksfull.
Jag tror också att vi får den hjälp vi behöver om vi är öppna för att ta emot den.
Nu sover han stilla i sin vagn. Jag ska ta det råd jag tror han gav mig på allvar. 💛
Kram Malin
Malin Maria 
Krya på dig o prova en timjan-kur! (Koka vatten, smula ner en msk timjan, låt det dra några minuter. Andas sedan in ångorna genom näsan, snyt ofta. Håll på ca 10 min…behöver ibland upprepas. )
Tack fina Ulrika, det ska jag prova 💛