När slöheten inte släpper taget. När tomheten växer och fyller hjärtat. När en malande oro ligger och gnager i magen. När nattens vila inte räcker till för att fylla energireserven.
Att kliva upp på morgonen och rätt in i väggen direkt igen. Att inte ha någon motståndskraft. Att inte ha ett skal som skyddar. Att knäckas av minsta fall, beröring eller ljudvåg.
Att plötsligt inse hur en gammal människa kan känna sig färdig med sitt liv, nöjd med det som varit och se fram emot en lång ändlös vila. Att känna sorg, orkeslöshet, tillit, glädje, kärlek på samma gång. Att vara närvarande men ändå inte.
Hade man varit en telefon lyste batterikapaciteten ständigt rött. Ska telefonen skrotas eller byta batteri? Ibland spelar tekniken oss ett spratt och plötsligt fungerar allt igen. Vi förstår det inte alltid men är tacksamma för under. Precis som livet. Ett liv fullt med utmaningar och fullt med under.
Malin Maria 
Vet inte om du skriver om dig själv men om du gör det så lova att vara rädd om dig och göra vad du behöver för att komma tillbaka. Har varit där själv. Skickar en kram!!