Varför tar du inte dig till toppen när du faktiskt kan?
Varför nöja dig med halvvägs eller de redan trampade stigarna? Lita på att allt går, allt är möjligt.
Låt inte sikten och dimman begränsa dig. Ge dig in i den. Den gör ibland tillvaron mer dämpad och hanterbar. Tids nog, när stunden är inne skingras dimman.
Du har förmågan att på kort tid vandra genom bergets olika sikt.
Från toppen ner till foten av berget – där berget möter vattnet som ger liv. Se din förmåga och känn tacksamhet.
Du kan vandra upp och ner för stigarna, vila när du behöver, öka takten och låta hjärtat pumpa hårdare när det behövs. Du har alla dessa förmågor. Se din förmåga och känn tacksamhet.
Du ser det vackra i livet, du samlar på hög och delar med dig. Det glädjer både dig själv och andra. Se din förmåga och känn tacksamhet.
Ställ dig ofta frågan – vad är viktigt på riktigt? Var uppmärksam på svaret.
Ofta är det tillsynes meningslösa det mest värdefulla och det tillsynes oumbärliga det minst viktiga.
Du är öppen nu att förstå skillnaden. Se din förmåga och känn tacksamhet.
Du ser tiden och använder möjligheterna du får. Du gör det tillsynes omöjliga i liten skara i din lilla värld.
Du skapar balans. Se din förmåga och känn tacksamhet.
Du kommer göra det i det stora när tiden är inne. Det kommer får stora ringar på vattnet. Det kommer att gå lätt.
Det enda som är svårt eller ger motstånd är dina egna påhittade begränsningar.
Men du tränar hela tiden nu. I din egen lilla värld. Du går från kaos till ordning på extremt kort tid just nu.
Skiftningarna är enorma. Du hinner knappast med,
Du är en vågbrytare som får det stormiga havet att studsa mot dig och lugna ner sig.
Du är vindkraftverket som omvandlar stormen till energi. I det lugn och i den kraft som följer skapas nya vägar och möjligheter.
Din styrka, mod och din hållfasthet skapar trygghet och tillit bland dem som är påväg åt samma håll.
Men det skapar också rädsla för dem som har en lång väg att vandra och har ett hårt skal. Stå bara stadigt och ge dem kärlek.
Du vandrar från toppen av berget idag som en påminnelse om alla bergets lagrade massa, all dess livskraft, all dess historiska minnen.
Du har vandrat ner till vattnet som påminner om horisonens storhet,
vattnets öppna mjuka famn, dess oanade bärighet, dess stilla lugn och dess smärtlindrande effekt.
Du är allt detta och du är så mycker mer.
Malin Maria 
Tack Ann💕
Jag vet att man inte bör tänka negativt men när saker händer gång på gång tills man knappt kan andas är det svårt att förbli positiv och se framåt så vad gör man då ?
Jag är en sån person som tar upp glädjesaker och sprider skratt men mår inte längre bra av allt som händer
Hittade precis hit och kommer att läsa vidare ikväll
Kram
Hej Susanne, så kul att du hittat hit och tack för att delar med dig. Tack för att du sprider skratt och glädje ämnen – berikar andra. Låter som att du behöver ta hand om dig ordentligt och sortera i vad du kan påverka och inte påverka. Släppa det som måste släppas för att kunna andas och behålla livskraften. Själv försöker jag omvärdera det tillsynes negativa till att hitta möjligheter och guldkorn i detta. Det svåra tvingar oss att tänka om för att ta nästa kliv. Gör vi inte det stannar vi kvar i det negativa. Det är inte lätt och det gör ofta ont. Men att stanna kvar gör ondare. När man väl tar sig vidare är det värt allt.
För mig hjälper också att tänka att allt är som det ska för att det är något som vi/jag måste förstå. Våga vara i det svåra och hitta meningsfullhet och nya möjligheter. Då öppnas alltid nya dörrar, då gäller det att våga kliva ut i det nya och okända.
Du är så mycket mer än du vet om – det är helt säkert.❤️
💚🍃🍂Fina🍁hösttankar🍂🍃💚