Kan inte sluta fundera över hur det skulle vara om varje tanke som tänks och varje mening som yttras avslutades med ”jag kan ha fel”.
Skulle det göra världen till en öppnare och mer kärleksfull plats?
Skulle det göra människor mindre oroliga och skuldbenägna?
Skulle vi tycka mer om varandra då?
Hur mycket av världens/människans elände kommer från missförstånd och fragment ur verkligheten?
Kanske allt?
Men jag kan ha fel?
Vem kan se hela bilden?
Hela sanningen?
Om man inte kan göra det, vem är då rätt att dömma?
Om jag slipper vara dömmande, skulle inte mitt liv bli så mycket skönare, lugnare och friare?
Kanske är det så, men jag kan ha fel?
Och kan du också?
Och media? Politiker? Staten?
Och alla andras ord och tankar?
Då är det mesta som far runt just nu, typ allt, bara fragment av sanningar och det är också så vi ska se dem.
”Fragment av sanningar är varken lögner eller sanningar utan just fragment av sanningar, vilket betyder att det finns mycket mer för att få en hel bild av sanningen.”
Jag kan ha fel.
En röst är bara en röst.
Låt oss ha våra olika röster.
Tillsammans får vi fler fragment och större bild.
Kram M❤️
Malin Maria 