Jag vill att du ska veta att jag finns här – alltid…

En barndom leder mot sitt slut och något nytt tar sin början. Det är lätt att då bli nostalgisk, efterklok och känslosam.❤️

För 18 år sedan idag föddes vår förstfödde son och från den dagen omvärderades mitt liv.

Att bli förälder är en av de största förändringarna en människa gör.
Det uppdraget blir överordnat allt.
Jag skulle kunna skriva hur mycket jag älskar dig och hur fantastisk du är på så många sätt.
Jag vet att du vet att jag känner så och det gör mig varm.

Jag tänker inte idag skicka med dig ett enda ”klokt” råd om framtiden för den vet jag lika lite om som du.

Utan att du ska känna att du ska kunna leva ditt liv precis på det sätt som du vill och önskar, du sitter nu med styrspaken i din hand.

Det innebär inte att det förväntas att man någonsin blir fulländad förare.
Fulländning har aldrig varit någon människas syfte.

Snarare är varje människas enkla syfte att snäll mot sig själv och andra och göra så gott man kan av den tid man får.

Idag när du kliver över 18 års strecket vill jag vara ärlig mot dig, jag har genom din uppväxt misslyckats ibland som föräldrar även om jag alltid försökt göra mitt bästa.
Det finns stunder jag ångrar och saker jag sagt.
Ingen är mer än människa, inte heller jag som din mamma.
Men det var aldrig ditt fel.
Det var jag som misslyckades.
Jag försöker lära mig av de misstagen.

Som vuxen med lite distans kommer det troligen tillfällen när du funderar över detta.
När beroende av föräldrarna minskar kan kritiken öka.
Jag vill förekomma det.
När de dagarna kommer när du får dessa funderingar kommer är dörren alltid öppen för samtal,
jag vill gärna höra dina tankar,
hur du ser tillbaka på saker,
höra hur det kändes,
både på alla fina stunder men också de svårare som åren har gett oss.
Jag vill kunna svara på frågor du vill ha svar på.
Jag vill få möjlighet att säga förlåt om något jag gjort eller sagt som sitter kvar.

Vi ska inte gå vidare i livet med bagage från barndomen.
Tiden vi har är för värdefull för att fastna i det som varit.
Vi måste alla få vandra med rak rygg och med tillit till sig själv och andra.
Vi måste få möta framtiden med en känsla av nyfikenhet och att hitta nya platser att få växa och utvecklas.

En gång för många år sedan, sa du att du vill vara ditt bästa jag och ta hand om dig själv för att världen behöver det.
Det var stora ord i en liten kropp.
Så sant.

Världen behöver dig.
Du förändrade mig den dagen för 18 år sedan och har gjort alltsedan den dagen.
Tack.

Och Självklart blir det Pannkakor till frukost idag, pannkakor är tidlösa.

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

(Vi är alla barn och många av oss föräldrar så texten är till alla oss.
Världen behöver oss alla och vi behöver varandra.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s