Hur viktigt är det att se livet i små etapper och ständigt fira dessa i tacksamhet?
I morgonens tystnad är det lättare att höra sin egen röst. Bruset från omvärlden är inte så påtaglig.
Att leva i nuet och ta livet i små etapper kan vara överraskande, helt plötsligt har man tagit sig hela vägen till målet utan att nästan förstå hur det gick till. Tur?
Efteråt känna det så självklart, men när resan startade var målet något helt annat.
Slutdestinationen kanske kändes ouppnåeligt, galet, tidskrävande, smärtsamt och som en drömvision.
Tänk om…
Vi behöver inte alltid sikta högt, sätta mål och göra upp planer.
Vi trodde det, men det gav bara många av oss prestationsångest och dåligt samvete,
Vi misslyckades ständigt och livet blev en kamp och en strid.
Att leva sitt liv i kamp och strid skapar högt stresspåslag.
Men om vi gör tvärtom.
Låt oss drömma.
Vi tar bara ett steg i taget och släppa tankar som begränsar oss.
Vi behöver bara känna tacksamhet för varje litet steg, för det är dessa små steg som är de största segrarna.
Ett steg, och ett steg till och ett steg till…
Det finns ska inte finnas definitivt slutmål så länge livet levs.
Allt vi behöver göra är att fira alla de små stegen.
Låta Livet blir en fest istället.
Hur känns den tanken i dig?
Vilka små steg firar du idag? 👑
Kram M❤️
Malin Maria 