Hon packar upp sin ryggsäck,
synar korten hon lagt i den.
Som om det vore en samling värdehandlingar.
Oavsett det tillmätta värdet ser hon så tydligt att många av dem är falska.
Nog glimmar de som guld och lockar till ägande men allt de gör är att tynga ned ryggsäcken och skapa en rädsla till förlust.
Hon sorterar innehållet i ryggsäcken,
väljer bara det som är lätt att bära,
det som ger energi,
det som går att dela med sig av i oändighet utan att ta slut,
det som växer utan att ta plats till bekostnad av något annat,
det som ger glädje, lust och inspiration,
det som får hennes hjärta varm,
det som får hennes sinne klart,
det som lugnar hennes andetag och får hennes kropp att vila.
Bara det packar hon åter ner i ryggsäcken.
Det andra har förlorat sitt värde,
i morgonens ljus har hon svårt att förstå att inte sett det tidigare.
Eller så har hon bara omvärderat.
Inget rätt eller fel.
Det som varit viktigt är inte längre viktigt.
Det som inte var viktigt har blivit viktigt.
Det är en ny tid nu.
Ryggsäcken är ompackad.
Hon är redo.
Malin Maria 