
Hon har låtit en del växter vara kvar på oväntade ställen.
Endel skulle kalla det ogräs.
Hon väljer att se dem som oväntade gåvor.
Vi väljer vår verklighet tänker hon.
Hon tycker att naturen ordlöst talar till henne ibland, när hon som minst anar det och när hon behöver det.
Den är klok och trösterik.
”Förgät-mig-ej” har fått ta plats runt hennes bostad.
Den sägs vara kärlekens eller vänskapens minnesblomma,
vilket hon tycker känns fint,
som en påminnelse om att vi behöver känna närheten till varandra.
Kärt barn har många namn, ”huggormsört” och ”fiskögon” är några hon också hört.
Det namn som fastnat hos henne är det vackra namnet ”Blå Ögontröst”,
enligt folkmedicin var blomman botemedel för ögonbesvär.
Hon tycker det känna passande i en tid som den hon lever i,
en påminnelse om att vara klarseende.
Förmåga och medvetenhet
om vad som är sant och viktigt för oss själva,
så vi inte tappar fotfästet och bli bortdribblade.
Hon går gärna barfota.