Det hon trodde var viktigt är inte längre det.
En märklig känsla.
Den hon trodde hon var.
Var bara en bild av föreställningar hon skapat.
Inget är konstant.
Det blir.
För att det är vad vi önskar.
Så vad önskar vi?
Hon har älskat att resa.
Från början var planeringen primärt.
Detaljerad och kreativ planering.
Resan levde sällan upp till planen.
Som om en tanke går att omsätta i handling utan att misslyckas.
Kom ofta hem med en känsla av liknöjd tomhet.
Planerade nästa resa.
Sedan slutade hon planera.
Bokade det som behövdes och läste på lite.
Nyfiket mötte hon den nya platsen.
Hon njöt av resan och överraskades.
Kände sig levande, kreativ och spontan.
Kom hem uppfyll och berikad med minnen att leva på.
Hon har inte samma sug längre.
Resa ska vara fri och öppna nya världar.
Hon känner så starkt att innebär kontroll, test, hängslen och livrem så är hon inte intresserad.
Hon har landat i den insikten i sig själv.
Det är okej.
Den dörren är inte för henne då.
Jag vill vara där jag är fri.
Oavsett vart det än må vara.
Den plats där frihet råder är mitt hem.
Jag är inte bunden någonstans.
Det kanske är dags att öppna helt nya dörrar.
Hon väljer tacksamhet.
Besvikelse är ett ord som inte längre finns i hennes ryggsäck.
För det är hon också tacksam.
Malin Maria 