Har du tillgång till din manualbok eller läser su andras?

I sommarens magiska ljus inser hon att inget är ogjort men allt går att förändra.
Bara så.
Hon låter det sjunka in.
Inget är ogjort och allt går att förändra.

Inget går att radera ut.
Men vi får alltid en ny chans.
Plötsligt ser hon så tydligt att strålkastaren sällan riktas mot det viktiga.
Utan att mörkret som det skapar ska dölja det skamfyllda.
Varför har hon inte sett det förrut.

Följ ditt eget ljus säger en röst inom henne.
Men förblindas aldrig av andras.
Med ens blir världen runt omkring neutral.
Som om det är ett avancerat brädspel med ljus och mörker om vartannat.

Hon har levt länge och spelat mycket fram till nu, det har påverkar henne.
Hon ser dragen i förväg nu.
Med ens faller så mycket på plats.
Det är som att få tillgång till en tjock manualbok.

Hon ler stilla av insikten.
Hon har älskat att ta del av andras manualböcker för att förstå spelet.
Hon förstår hur viktiga de måste varit att bli skrivna.
Nu skriver hon sin egen, den finns färdig inom henne nu.

Det är nu när solen står som högst på himlen,
som mörkret skingras i varje hörn.
Allt står i strålkastarljuset just nu.
Det är som det är.

Det är när sjön ligger blank som vi
kan vi se under ytan,
Allt blir synligt.
Det är som är.

När vi väl stillat oss i ljuset blir vi medvetna, tänker hon.
När vi väl sett under ytan och in i mörkret vet vi.

Vi har ett val därefter, tänker hon.
Vårt val är att fortsätta se eller blunda.
Båda valen känns.
Ett av valen leder vidare framåt.
Det andra leder oss runt i cirklar.

Medvetenhetens väg förutsätter tillit, acceptans, mod, sårbarhet och en outröttlig kärlek till livet.

Låt oss vandra vidare genom sol, jord, vind och vatten.
Låt oss andas igenom känslorna som flöda genom oss.
Låt oss stanna upp förundras, glädjas och känna kärlek.
Låt oss röra oss igenom de tunga energierna som passerar på vår väg.
Låt oss vara levande och känna livet.

Midsommartiden är verkligen en tid för eftertanke.
Hon sitter alldeles stilla.
Man har alltid tid för en kopp kaffe minns hon att någon har sagt.
Tänk vad en kopp kaffe och en stilla stund kan skapa mervärde.

Hon känner en tacksamhet för att vädergudarna denna tid.
De gör sitt yttersta för att hjälper oss att bara vara.
Att njuta och acceptera livet precs så som det är.

Allt har bara börjat.

Lämna en kommentar