Autopiloten är bortkopplad

Det är så mycket syre i luften att det djupa andetaget kräver en ökad koncentration.
Världen runt henne är vit.
Som om den säger till henne att släppa den för en stund.
Där finns inget viktigt just nu.
Här och nu.
Mitt framför henne.

Sjön är helt spegelblank.
Fåglarna i samklang.
Hon ser en huggorm ringlar förbi framför henne, hon som aldrig möter orm ute.
Deras vägar korsas bara och hon lägger ingen värdering i det.
Noterar bara att jag vet att du finns även om vi sällan möts.

Hon iakttar ringar på vattenytan och anar liv därunder.
Jag ser så lite men anar så mycket.
Låt mig aldrig tror att det jag hör, ser och förstår är hela samlingen.
Låt mig aldrig tro att någon annan kan äga den heller.

Vi behöver ana det bortom vetskap för att komma vidare.
För henne är det sant.
Vi lever bokstavligen i en dimma.
Mitt i den tanken drar en svag morgonbris in.
Hon ser med ens var sjön och himlen börjar och slutar.
En svag vind visar henne.
En svag vind ger henne svaret.
Hon känner tacksamhet.

Känna.
Att känna möter motstånd.
Kamp mellan det rationella och det intuitiva.
Det har aldrig funnits ett krig, vi har skapat det.
I tron om rätt eller fel, sant eller falskt.
Du eller jag, bra eller dåligt.
Det är vi.
Det är.

Känna.
Känslor är nulägen som ger information.
Flyktiga eller så håller vi dem kvar.
Vi bestämmer hur länge informationen behövs.
Och var vi gör med dem.

Slutar vi lyssna på andras känslor tappar vi relationen med varandra.
Slutar vi lyssna på våra egna känslor tappar vi relationen med oss själva.
Vi har ingen kompass i dimman.
Hur navigerar vi oss då?

Vi tappar bort vår väg.
Vi rappar bort varandra.
Vi accepterar autopilot.
Hon ryser vid tanken.
Det är inte förför hon kom hit.
Det är inte därför hon är här.

Hon kom för att leva.
För hon är liv.
Överallt ser hon liv.
Det finns bara vi och vårt gemensamma liv.

Hon känner livet och alla dess nyanser.
Hennes autopilot är bortkopplad.
Hon går inte längre att styra.
Liv är obegränsat, annars är det inte liv.

Och natten blev till dag med orden Varde Ljus.
Och i ljuset var allting gott.